Mysmiddag med älsklingen..

Vi har plockat ihop lite bladspenat, tsatsiki, parmaskinka, manchegoost, avokado, rostbiff, grönsaker och chiliräkor. Mumsigt gott

When you just feel lika giving up..

Huvudvärk, ryggvärk och migrän.. Dessa åkommor existerar dagligen i min vardag. Att man som utomstående inte förstår det kan jag ha överseende med. Men konstigt nog är det ingen som har överseende med hur jag mår, hur jobbigt jag tycker att det är. Visst kan jag förstå att det är jobbigt när planer avbokas i sista minuten av mig då värken faktiskt är mer än vad jag pallar med. Men är det någon som förstår mig kan man ju då undra?! Ni kan fortfarande göra något kul av er kväll medans jag måste ligga här och trycka i mig smärtstillande och hoppas på att värken går över.

Att jag skulle använda detta som en ursäkt för att slippa träffa någon av mina vänner det är för mig rätt absurt, Orkar jag inte för att jag inte vill eller har lust då brukar jag faktiskt säga det. Inte fan drar jag upp min huvudvärk som en ursäkt. Ni ska veta att alla gånger jag någonsin umgåtts med alla som står mig nära, så har jag haft huvudvärk. Jag har en konstant värk i huvudet som inte försvinner. Det kommer förmodligen alltid finnas där då min ryggrad har fått en kronisk inflammation som gör att huvudvärken uppstår.. eller ja snarare aldrig försvinner. Så det är inte min ursäkt. Dock kan huvudvärken ibland escalera till sådana grader att allt från att prata till att tänka känns omöjligt.

Har jag försökt hitta en lösning undrar ni säkert nu... Ja säkert tusen lösningar. Jag har gjort prover efter prover, magnetröntgat huvudet, kollat om det kan bero på gluten eller laktosallergi, kollat synen, simmat, tränat, promenerat, gjort tusen andra övningar som olika läkare har gett mig, varit hos en kiropraktor osv.. men inget hjälper mer än kortare perioder. Det sistnämna är vell det som har börjat hjälpa nu. Men allting är gradvis och sker inte över en natt så jag jobbar på och ger upp om vartannat. Hade jag inte haft Mattias i mitt liv som pushar mig fast jag ligger och gråter av psykisk och fysisk utmattning så hade jag gett upp för längesen.

Så nu har jag bestämt mig en gång för alla. Jag umgås mer än gärna med mina vänner! Men det är slut med planerandet och fasta dagar. Nu är det jag som lever mer för dagen och slutar planera saker. På det sättet kan ingen bli besviken och sårad.