Turned upside down..

Hur ska jag känna över att inte ha vetat i två års tid hur du har mått, vad du har gått igenom.

Hur ska jag ta att en människa som du litade på skadade dig så.. En människa som jag trodde skulle hålla dig trygg, som skulle ta hand om dig när vi andra inte kunde. Att han skulle svika den tilliten så mycket och att du ingenting har kunnat säga för att du inte har orkat ta upp det igen.

Trodde att du visste att du kunde prata med mig om allt, men kanske var jag inte tillräckligt tydlig kanske visade jag det inte tillräckligt mycket.

Men kanske finns det ett ljus i allt det onda, du öppnade upp dig och insåg att jag inte dömmer, inte blir arg, inte försöker få dig att känna något du inte känner. Tråkigt bara att det var försent..

Men du verkar ta det bättre än många, bättre än vad jag skulle göra. Kanske har du en styrka i dig som jag aldrig haft. Man kan skymta den ibland, när du slår ifrån med både näbbar och klor men idag blev skymten ett stort ljus och jag såg det klart framför mig.

Du är stark, en överlevare och kommer att tackla världen bättre än många av oss andra.

Älskar dig så otroligt mycket!