Vi människor vill helst inte veta om alla hemskheter som finns runtomkring oss. Vi lever hellre i förnekelse, för det man inte vet mår man inte dåligt av. Man vill inte veta att grannen är pedofil, en bekant langar knark eller att ens pojkvän är otrogen. Ingenting som kan göra ett hål i din lilla bubbla som du så omsorgsfullt blåst upp vill man veta av.
Man lever sitt liv i den bubblan som man blåst upp för sig själv och sina närmaste. Så länge det finns lycka och ovisshet i din lilla bubbla så är du nöjd. Nåde den som försöker göra ett hål i bubblan.
Vi accepterar inte sprickor i fasaden, vi vill leva i den idylliska drömmen om att allt är okej, ingen kan såra dig. Särskilt inte det människor som står dig nära. Så när någon spräcker bubblan blir man sur på sändebudet istället för den egentliga personen som gjort fel... Varför??! Jo för de har spräckt bubblan, din idylliska lilla värld.
Därför ska man hålla saker för sig själv, inte lägga sig i och skulle något sedan hända ska man finnas där för att trösta. Men lägg dig för fan inte i!! Nu undrar ni nog.. Skriver hon att man ska hålla tyst och inte berätta saker som ens vänner kanske förtjänar att veta?! Ja det gör jag!
För vad jag har lärt mig är att ingen vill tro på det som kan spräcka ens bubbla, man vill inte tro att en människa som står en nära skulle kunna såra dig, göra något som sätter dig i en jobbig situation eller i dåligt dager.
Det är du som kommer att få skulden, det är alltid sändebudet som får skiten. Man försöker vara en bra vän men istället exploderar det rätt upp i ditt egna ansikte.
Jag har vissa människor i mitt liv som jag inte litar på tillräckligt mycket för att spräcka deras bubbla, men sen har jag dom som jag vet att i slutändan skulle de förstå och se varför jag gjorde som jag gjorde. Jag skulle vilja veta, spräck min bubbla om det är det som krävs, men tänk på att alla inte är likadana, alla vill inte se sanningen utan är helt nöjda med att leva i ovisshet och naivitet.