The silence doesn't reach my head..

När blev klockan så mycket.. Vart tog tiden vägen. Känns som att den här helgen har bestått av flängande både hit och dit vilket har varit väldigt kul men samtidigt väldigt tröttsamt. Kanske är det därför jag sitter uppe klockan två en söndagsnatt och bara njuter av tystnaden.

Allt är tyst, mörkt och sovande runt omkring mig men tankarna i huvudet är uppe på högvarv. Ligger här och tänker på de senaste året och hur mycket som faktiskt har förändrats men samtidigt finns det så mycket som är sig likt.. Jag är samma person men samtidigt finns det så mycket som jag har lärt mig om mig själv och folk runtomkring mig.

Har fått se sidor av folk som jag faktiskt inte trodde att det hade. Vissa bra, många negativa. Säger verkligen inte att jag alltid är den positiva, glada och spralliga Carro.. Har haft en lång svacka under hösten men det känns ändå som att jag äntligen är på väg tillbaka till mitt lite gladare jag. Kanske är det därför som det negativa kommentarerna, omständliga människorna och all stress stör mig extra mycket just nu..

Är trött på stress, på alla måsten och på att göra sådant jag faktiskt inte tycker om. Så till nästa år ska det bli ännu mer förändringar. Jag ska satsa stenhårt och verkligen ta tag i allt jag vill göra. Inget mer ligga på latsidan och tro att jag har all tid i världen. Här ska det satsas högt för att vinna. Ska sluta stressa och lova saker som jag vet att jag ändå inte kommer vilja göra när det kommer till kritan. Ska ta dagen som den kommer och sluta planera så mycket.

All den negativa energin ska bort och istället ska jag omge mig själv med positiva människor som inte drar ner mig i det negativa träsket. Ska skratta mer, njuta mer av livet och allt vad det har att erbjuda! Jag ska våga ta mer chanser, för vem vet kanske sitter man annars där en dag och frågar sig själv vad som skulle ha hänt och du gjort just det eller träffat just den människan...

Kanske bara kanske om du hade vågat!