When life gets you lemons.. Make lemonade..

Har inte varit världens bästa två veckor.. Eller till en viss del har det ju varit det, då älsklingen äntligen har flyttat in officiellt. Kan man få en bättre sambo?! Han har fixat och donat mer än mig och sett till att jag inte ska överanstränga mig nu när doktorns order är att vila ryggen så mycket det bara går. Lägenheten har börjat bli precis det jag alltid har velat och mysfaktorn är på topp nu när snön ligger på marken och mörkret och kylan försöker tränga sig in i varje vrå... Så värmeljusen bytes ut flitigt och soffan känns riktigt hemvan.

Dock har jag börjat tröttna på att gå hemma hela dagarna men är man sjukskriven så är man. Har iallafall hittat orsaken till mina huvudvärker så jag hoppas ju på att det blir bättre hädanefter. Medicinen mot MB Sheurman och höftdysplacin som läkaren hittade är mycket träning! Speciellt simning, så Mattias har peppat mig att sätta igång vilket har lett till att jag faktiskt gått och simmat. Ska göra det till en vana att göra det minst fyra gånger i veckan annars kan ryggen ge med sig helt vilket innebär att jag kan bli förlamad. Kanske inte det roligaste svar jag ville ha från läkaren vid 24års ålder, men nu är det bara att träna, äta rätt och byta jobb.

Har egentligen velat göra allt det där en längre period men det blir lätt att man skjuter på saker. Men nu har jag ju fått en riktig anledning till att göra allt det där så det är bara att sätta igång. Det senaste dagarna har varit upp och ner då jag faktiskt blev väldigt nere efter att ha pratat med läkaren om min diagnos. Slutade med att jag bröt ihop här hemma och grät hela morgonen. Efter det kändes det faktiskt mycket bättre och både pappa, Lorr och Mattias har försökt peppa mig att göra saker istället för att gräva ner mig. Jag har ju den tendensen att när jag mår riktigt dåligt över något så stänger jag av helt. Jag släpper inte in någon i vad som försegår och jag vill helst bara vara själv. Men min familj och Mattias försöker alltid bryta det beteendet då det egentligen är väldigt destruktivt.

Något positivt däremot är att min Apa äntligen står med båda fötterna på svenskmark igen! Har saknat henne något otroligt då hon också är en av dom som inte försöker dissekera alla problem utan bara tvingar ut mig ur mitt skyddande skal. Har alltid kul när jag är med miss Pearly! Vad vi än hittar på.. Allt från Disneykvällar till shopping och middagar eller bara sitta och prata om allt och ingenting!

Ikväll blir det lite drinkar och en massa prat och mys med Lorr, Annelie, Bello, Kanske Emma och Maria, Martin, Mattias och Niklas på Hästen. Ska försöka övertala alla till lite kortspel också men det får vi se hur bra jag lyckas med! Blir dock ingen alkohol för min del tror jag då jag inte har någon som helst lust att vara bakis imorgon.

Ne nu ska jag ta mig tillköket och göra lite frukost och sen blir det en sväng till gymmet! See ya!