Could it be that you just dont care?

Är det bara jag som än idag har svårt när b ordet kommer på tal?
Är det bara jag som undrar hur det skulle ha varit om det inte hade hänt?
Undrar du aldrig hur allt hade kunnat vara så otroligt annorlunda, eller kanske bryr du dig inte.

Eller så kanske du gör det men du bara gömmer det väldigt väl där i djupet med resten av dina hemligheter som du bär omkring på. Jag vet att du blev lättat, och till en viss del blev jag det också. Var verkligen inte redo men ändå är det svårt ibland när man undrar och tänker tillbaka.

Mitt liv hade sett så annorlunda ut men kanske inte på ett negativt sätt som du så gärna ville påpeka så fort du fick chansen. Önskar att du hade släppt in mig för det kan inte bara vara jag som mådde dåligt. Önskar att du hade visat mig att jag inte var ensam, för du är den enda som någonsin skulle kunna förstå vad jag kände, fortfarande känner ibland.

Missförstå mig inte är glad över hur mitt liv ser ut idag men det hindrar inte känslorna från att komma, tankarna om det förflutna att hinna ikapp mig.

Önskar att vi hade kunnat prata om det, känner mig bara så ensam, ingen kan någonsin förstå hur det känns. Vet att många har försökt, och ställt upp så mycket det bara kan. Men känslorna finns kvar, ensamheten tankarna om att jag kanske inte var värd dig eller så var jag bara inte redo..

Hur kan man sakna något som aldrig har funnits, hur kan man gråta över någon som aldrig var där, hur kan man sitta i sin ensamhet och tänka på en framtid som aldrig kommer att finnas?