Alone is strong..

Vet inte om det är sjukdomen som gör mig överkänslig eller om de faktiskt är som jag uppfattar det. Men just nu känns det rätt ensamt. Brukar gilla ensamheten, kräver att få tid för mig själv med mina egna tankar.

Men de senaste dagarna har tiden med mina egna tankar varit allt för mycket med tanke på allt som hänt under de senaste två veckorna. Känns som att vissa struntar i vilket, orkar inte bry sig eller rent ut sagt inte är intresserade.

Så nu sitter jag här igen i min ensamhet med alldeles för mycket tankar om jag bara vill glömma för en stund. Men ensam är stark, man ska lita på sig själv och allt annat är bara en bonus..