Titeln säger det mesta..
Är trött på att vara irriterad, på att sitta inne med saker
av rädsla att när det sägs högt så kommer sanningen kanske göra allt för ont.
Gillar inte att vara annat än glad,
men i vissa stunder tycker jag även om att vara ledsen..
Kan vara en skönt ibland att bara släppa ut alla känslor,
det bra och det dåliga och bara tårarna flöda.
Är trött på att mina vänner har svårt att komma överens.
Att ni inte bryr er tillräckligt mycket om varandra eller mig och istället bara prata utom problemen ni har och försöka lösa dom eller iallafall hitta "The Middle Ground"
Jag vet att alla inte alltid kan komma överens,
Jag menar jag gillar inte alla människor och förväntar mig inte att alla ska gilla mig.
Men det kan vara väldigt jobbigt att sitta i mitten och inte veta hur man ska göra då man inte kan bjuda in den ena vännen för att den har en dispyt med den andra osv..
Just nu sitter jag med
En vän som inte bryr sig och låtsas som ingenting,
En annan som ogillar det flesta av mina vänner och har svårt att se saker från
någon annans synvinkel.
En tredje som har svårt att låta andra vara med om det inte är någon hon själv valt, någon som är rädd för förändringar och tror att hon ska bli utbytt.
En fjärde som ingen annan tycker om då hon inte kan komma överens med någon och inte kan låta bli att spy galla på mina andra vänner.
En femte som kan vara väldigt omständig och svår att handskas med.
En sjätte som aldrig är med och när hon väl är det kan man skymta bakom fasaden att hon har kul men ändå lämnar hon sällskapet och vill på något sätt inte fästa sig för mycket.
Och sist men inte minst den sjunde av de närmaste som är som en syster men som är svår att integrera med resten då hon alltid hittar fel på alla människor runtomkring mig. Dock gör hon detta av kärlek men ändå skulle det vara kul om hon någon gång ville vara med när vi andra sällskapar i grupp.
Jag vet att ni alla sitter hemma framför era datorer och tänker.. Vad är det här för människor som hon kallar sina närmaste. Men jag kan lova att det här människorna har så många otroligt fina sidor och egenskaper som jag älskar och värdesätter högt. Detta är människorna som har gjort den till den jag är (givetvis min familj också), dessa människor försöker alltid få mig att vara den bästa versionen av mig själv och stöttar mig i det mesta som jag hittar på i denna lilla snevridna värld som jag lever i. Älskar er men just idag behövde jag ventilera ut lite tankar då jag kände att huvudet skulle explodera annars..
Är trött på att vara irriterad, på att sitta inne med saker
av rädsla att när det sägs högt så kommer sanningen kanske göra allt för ont.
Gillar inte att vara annat än glad,
men i vissa stunder tycker jag även om att vara ledsen..
Kan vara en skönt ibland att bara släppa ut alla känslor,
det bra och det dåliga och bara tårarna flöda.
Är trött på att mina vänner har svårt att komma överens.
Att ni inte bryr er tillräckligt mycket om varandra eller mig och istället bara prata utom problemen ni har och försöka lösa dom eller iallafall hitta "The Middle Ground"
Jag vet att alla inte alltid kan komma överens,
Jag menar jag gillar inte alla människor och förväntar mig inte att alla ska gilla mig.
Men det kan vara väldigt jobbigt att sitta i mitten och inte veta hur man ska göra då man inte kan bjuda in den ena vännen för att den har en dispyt med den andra osv..
Just nu sitter jag med
En vän som inte bryr sig och låtsas som ingenting,
En annan som ogillar det flesta av mina vänner och har svårt att se saker från
någon annans synvinkel.
En tredje som har svårt att låta andra vara med om det inte är någon hon själv valt, någon som är rädd för förändringar och tror att hon ska bli utbytt.
En fjärde som ingen annan tycker om då hon inte kan komma överens med någon och inte kan låta bli att spy galla på mina andra vänner.
En femte som kan vara väldigt omständig och svår att handskas med.
En sjätte som aldrig är med och när hon väl är det kan man skymta bakom fasaden att hon har kul men ändå lämnar hon sällskapet och vill på något sätt inte fästa sig för mycket.
Och sist men inte minst den sjunde av de närmaste som är som en syster men som är svår att integrera med resten då hon alltid hittar fel på alla människor runtomkring mig. Dock gör hon detta av kärlek men ändå skulle det vara kul om hon någon gång ville vara med när vi andra sällskapar i grupp.
Jag vet att ni alla sitter hemma framför era datorer och tänker.. Vad är det här för människor som hon kallar sina närmaste. Men jag kan lova att det här människorna har så många otroligt fina sidor och egenskaper som jag älskar och värdesätter högt. Detta är människorna som har gjort den till den jag är (givetvis min familj också), dessa människor försöker alltid få mig att vara den bästa versionen av mig själv och stöttar mig i det mesta som jag hittar på i denna lilla snevridna värld som jag lever i. Älskar er men just idag behövde jag ventilera ut lite tankar då jag kände att huvudet skulle explodera annars..
2 Era tankar:
jag älskar detta inlägg.. sååå ärligt=) haha klockrent!!!
Haha ja men det är ju så det är! Man kan inte alltid sitta och vara tyst.. för den enda som lider är du! Trust me I Now ive been there..
Skicka en kommentar