2019 2019 Sols år!
4 år sedan
25 november 2010
07 november 2010
05 november 2010
No time... But hey..
Sitter hemma hos Mattias och skulle egentligen vara klar för typ fem minuter sedan. Varför jag tror att jag då har tid att blogga vet jag inte. Men då min familj brukar vara senare än mig så räknar jag med att jag har minst en halvtimme till på mig.
Idag har jag varit med pappa hos läkaren och därefter åkte vi hem till honom och kollade på tv och spelade Boulder Dash. Det är ett spel som jag och Lorr brukade spela med Pappa och hans kompis, till Commodore 64. Hade glömt hur kul det är.. Att man kan minnas hur spelet ska lösas även efter 10år.. Helt sjukt.
Vid fyra mötte jag upp Mattias i centrum och köpte alkohol till imorgon. För då blir det maskerad för att fira att min lillesyster Annelie fyllt 18år. Gud vad tiden går fort.. Känns fortfarande som om hon är 12..
Så nu ska vi snart iväg på födelsedagsmiddag inne i stan på Djhingis kahn. Bästa restaurangen ever. Sen blir det nog några drinkar på Hästen mest bara för att hon får. Men nu är det dags att snygga till sig och börja bege mig. Måste stressa på Mattias också som fortfarande står i duschen.
Have a nice one!
Idag har jag varit med pappa hos läkaren och därefter åkte vi hem till honom och kollade på tv och spelade Boulder Dash. Det är ett spel som jag och Lorr brukade spela med Pappa och hans kompis, till Commodore 64. Hade glömt hur kul det är.. Att man kan minnas hur spelet ska lösas även efter 10år.. Helt sjukt.
Vid fyra mötte jag upp Mattias i centrum och köpte alkohol till imorgon. För då blir det maskerad för att fira att min lillesyster Annelie fyllt 18år. Gud vad tiden går fort.. Känns fortfarande som om hon är 12..
Så nu ska vi snart iväg på födelsedagsmiddag inne i stan på Djhingis kahn. Bästa restaurangen ever. Sen blir det nog några drinkar på Hästen mest bara för att hon får. Men nu är det dags att snygga till sig och börja bege mig. Måste stressa på Mattias också som fortfarande står i duschen.
Have a nice one!
04 november 2010
Not to all of you.. just to some..
Ibland vill man bara stänga ute hela världen.. Inte prata med någon och leva i sin egna lilla bubbla. Det är så jag känner just nu. Är inte sur eller ledsen över något utan behöver mest tid för mig själv. Vet inte varför jag blivit så osocial.. Kanske är det hösten och allt mörker som spökar. Men dock är jag bara osocial när det gäller vänner och bekanta. Familjen går ju alltid bra. Kanske behöver jag bara distansera mig lite från allt drama.. Allt skitsnack och alla jäklans upp och nedgångar.
Kanske har det mycket med allt som hänt att göra.. Det här var ju inte det bästa året i mitt liv precis.. Eller jo till viss del var de ju det. Allt handlar om balans.. Visst har jag varit med om mycket jobbigt det här året, men samtidigt blev jag tillsammans med den omtänksamaste, generösaste och mest kärleksfulla människan på jorden, Mattias. Utan honom hade jag nog inte klarat av allt det här med familjen.
Många av mina nära tycker att jag har förändrats, blivit mer egoistisk, lägger mer tid på mig själv och att jag inte ger lika mycket av min tid och av mig själv till andra. Jag har alltid varit den snälla omtänksamma Caro som alla alltid kunnat vända sig till. Har alltid försökt ta på mig mina vänners problem och försöka lösa dom. Jag har alltid varit den som man kan ringa till 24/7. Men jag är inte den personen längre.
Visst många skyller på att Mattias tar upp all min tid, många tror att vi umgås hela tiden varje dag. Men om ni visste hur lite vi egentligen umgås, alltså verkligen umgås då skulle ni tänka om. Visst sover vi med varandra varje dag men det rör ingen annan i ryggen än oss två. Visst har han blivit min familj, den jag vänder mig till när jag mår dåligt och behöver prata av mig. Men att försöka hitta tid att umgås när det är jobb, skola, innebandy, familj och vänner inblandade ja det är då inte lätt. Tror att vi allt som allt kanske umgås två, max tre gånger i veckan.
Min tid går mest åt mig själv. Sitter oftast hemma framför tvn eller datan och har noll lust att beblanda mig med omvärlden. Fram tills nu har det inte funnits tid att tänka på mig själv. All min tid har gått till att jobba, följa med pappa till läkaren, umgås med familjen, vännerna och Mattias. Tror att min ovilja att träffa folk beror på att luften under mina vingar tog slut. Jag föll rakt ner och nu sitter jag och puzzlar ihop bitarna. Jag prioriterar annorlunda. kanske beror det på att det var alldeles för nära.. Båda mina föräldrar har varit nära döden det här året.. Att inte veta om de skulle bli bra igen.. Ja det tog på krafterna.. Förändrade mig!
Man kan inte gå genom en tunnel och komma ut likadan på andra sidan.. Allt som händer runtom oss berör oss.. Förändrar oss. Kanske kan ni inte förstå det.. Jag kräver inte att någon ska förstå.. För jag vet att dom flesta nu tänker att det finns folk som har det värre.. Absolut jag säger inte att jag har det sämre än någon annan. Jag försöker bara förklara att jag inte är samma människa som jag var i början av det här året.. Kanske blir jag aldrig likadan igen. Ni får se det positivt eller negativt, se det som ni vill. Men något jag alldeles säkert vet är att jag aldrig kommer att bli den människan som gav allt av sig själv till andra och satt kvar utan något i min ensamhet.
Har ni tänkt på att det var ni som tog mig för givet?! Att jag alltid fanns där för er, lyssnade på era problem, firade era födelsedagar utan gnäll och med ett leende på läpparna, bet ihop för att inte skada. Men i gengäld fick jag inte mycket tillbaka.. Inte f*an lyssnade ni helhjärtat på mina problem, inte fan kunde ni fira eran väns födelsedag för det passade inte ert humör.. Allt handlade bara om hur mycket man kunde få ut av min vänskap... Så det slutade med att man inte får någonting alls..
Kanske har det mycket med allt som hänt att göra.. Det här var ju inte det bästa året i mitt liv precis.. Eller jo till viss del var de ju det. Allt handlar om balans.. Visst har jag varit med om mycket jobbigt det här året, men samtidigt blev jag tillsammans med den omtänksamaste, generösaste och mest kärleksfulla människan på jorden, Mattias. Utan honom hade jag nog inte klarat av allt det här med familjen.
Många av mina nära tycker att jag har förändrats, blivit mer egoistisk, lägger mer tid på mig själv och att jag inte ger lika mycket av min tid och av mig själv till andra. Jag har alltid varit den snälla omtänksamma Caro som alla alltid kunnat vända sig till. Har alltid försökt ta på mig mina vänners problem och försöka lösa dom. Jag har alltid varit den som man kan ringa till 24/7. Men jag är inte den personen längre.
Visst många skyller på att Mattias tar upp all min tid, många tror att vi umgås hela tiden varje dag. Men om ni visste hur lite vi egentligen umgås, alltså verkligen umgås då skulle ni tänka om. Visst sover vi med varandra varje dag men det rör ingen annan i ryggen än oss två. Visst har han blivit min familj, den jag vänder mig till när jag mår dåligt och behöver prata av mig. Men att försöka hitta tid att umgås när det är jobb, skola, innebandy, familj och vänner inblandade ja det är då inte lätt. Tror att vi allt som allt kanske umgås två, max tre gånger i veckan.
Min tid går mest åt mig själv. Sitter oftast hemma framför tvn eller datan och har noll lust att beblanda mig med omvärlden. Fram tills nu har det inte funnits tid att tänka på mig själv. All min tid har gått till att jobba, följa med pappa till läkaren, umgås med familjen, vännerna och Mattias. Tror att min ovilja att träffa folk beror på att luften under mina vingar tog slut. Jag föll rakt ner och nu sitter jag och puzzlar ihop bitarna. Jag prioriterar annorlunda. kanske beror det på att det var alldeles för nära.. Båda mina föräldrar har varit nära döden det här året.. Att inte veta om de skulle bli bra igen.. Ja det tog på krafterna.. Förändrade mig!
Man kan inte gå genom en tunnel och komma ut likadan på andra sidan.. Allt som händer runtom oss berör oss.. Förändrar oss. Kanske kan ni inte förstå det.. Jag kräver inte att någon ska förstå.. För jag vet att dom flesta nu tänker att det finns folk som har det värre.. Absolut jag säger inte att jag har det sämre än någon annan. Jag försöker bara förklara att jag inte är samma människa som jag var i början av det här året.. Kanske blir jag aldrig likadan igen. Ni får se det positivt eller negativt, se det som ni vill. Men något jag alldeles säkert vet är att jag aldrig kommer att bli den människan som gav allt av sig själv till andra och satt kvar utan något i min ensamhet.
Har ni tänkt på att det var ni som tog mig för givet?! Att jag alltid fanns där för er, lyssnade på era problem, firade era födelsedagar utan gnäll och med ett leende på läpparna, bet ihop för att inte skada. Men i gengäld fick jag inte mycket tillbaka.. Inte f*an lyssnade ni helhjärtat på mina problem, inte fan kunde ni fira eran väns födelsedag för det passade inte ert humör.. Allt handlade bara om hur mycket man kunde få ut av min vänskap... Så det slutade med att man inte får någonting alls..
Nothing much to write about..
Har inte skrivit något på ty en vecka.. Varför?! Ja det kan man ju fråga sig.. Det beror nog mest på att jag inte haft speciellt mycket att skriva om. Har mest legat i min säng den här veckan och brottats med illamående och kräkningar. Inte speciellt kul överhuvud taget faktiskt. Idag mår jag lite bättre men ännu inte helt hundra.
Annars har jag mest varit med Mattias den här veckan. Han har jobbat nästan varje kväll men när han kommit hem vid tio har vi hunnit mysa en stund innan det är dags att sova för hans del. Ikväll blir det till att lämna sängen och åka och köpa en present till Little Sis som fyller 18 imorgon. Hur sjukt snabbt går inte tiden?!
Så imorgon blir det barhäng och på Lördag har hon en födelsedagsfest. Det blir makserad och jag ska klä ut mig till The Mad Hatter i Alice in Wonderland. Känner på mig att det kommer bli hur kul som helst att sminka mig till detta event! Hoppas på att jag mår bättre bara. Men alkoholen håller jag mig ifrån i helgen. Little S må vara 18 men någon måste hålla koll på henne ändå..
Ne u kanske det är dags att försöka få i sig lite frukost. See Ya!
Annars har jag mest varit med Mattias den här veckan. Han har jobbat nästan varje kväll men när han kommit hem vid tio har vi hunnit mysa en stund innan det är dags att sova för hans del. Ikväll blir det till att lämna sängen och åka och köpa en present till Little Sis som fyller 18 imorgon. Hur sjukt snabbt går inte tiden?!
Så imorgon blir det barhäng och på Lördag har hon en födelsedagsfest. Det blir makserad och jag ska klä ut mig till The Mad Hatter i Alice in Wonderland. Känner på mig att det kommer bli hur kul som helst att sminka mig till detta event! Hoppas på att jag mår bättre bara. Men alkoholen håller jag mig ifrån i helgen. Little S må vara 18 men någon måste hålla koll på henne ändå..
Ne u kanske det är dags att försöka få i sig lite frukost. See Ya!
03 november 2010
Rihanna and Eminem - Love the way you lie part 2
On the first page of our story
The future seemed so bright
Then this thing turned out so evil
I don't know why I'm still surprised
Even angels have their wicked schemes
And you take that to new extremes
But you'll always be my hero
Even though you've lost your mind
Just gonna stand there and watch me burn
Well that's alright because I like the way it hurts
Just gonna stand there and hear me cry
Well that's alright because I love the way you lie
Love the way you lie
Oh I love the way you lie
Now there's gravel in our voices
Glass is shattered from the fight
In this tug of war you'll always win
Even when I'm right
'Cause you feed me fables from your head
With violent words and empty threats
And it's sick that all these battles are what keeps me satisfied
Just gonna stand there and watch me burn
Well that's alright because I like the way it hurts
Just gonna stand there and hear me cry
Well that's alright because I love the way you lie
Love the way you lie
Oh I love the way you lie
Oh yeah
So maybe I'm a masochist
I try to run
But I don't wanna ever leave
Till the walls are going up in smoke
With all our memories
This morning
You wake a sun ray hits your face
Smeared make-up as we lay in the wake of destruction
Hush baby
Speak softly
Tell me your awfully sorry
That you pushed me into the coffee table last night so I can push you off me
Try and touch me so I can scream at you not to touch me
Run out the room and I'll follow you like a lost puppy
Baby without you I'm nothing
I'm so lost
Hug me then tell me how ugly I am
But that you'll always love me
Then after that shove me
In the aftermath of the destructive path that we're on
Two psychopaths but we know that no matter how many knives we put in each other's backs
That we'll have each other's backs
'Cause we're that lucky
Together we move mountains
Let's not make mountains out of mole hills
You hit me twice yeah but who's countin'?
I may of hit you three times, I'm startin' to lose count
But together we'll live forever, we found the youth fountain
Our love is crazy, we're nuts
But I refuse counseling
This house is too huge if you move out I'll burn all two-thousand square feet of it to the ground
Ain't s**t you can do about it
'Cause with you I'm in my f**king mind, without you I'm out it
Just gonna stand there and watch me burn
Well that's alright because I like the way it hurts
Just gonna stand there and hear me cry
Well that's alright because I love the way you lie
Love the way you lie
The future seemed so bright
Then this thing turned out so evil
I don't know why I'm still surprised
Even angels have their wicked schemes
And you take that to new extremes
But you'll always be my hero
Even though you've lost your mind
Just gonna stand there and watch me burn
Well that's alright because I like the way it hurts
Just gonna stand there and hear me cry
Well that's alright because I love the way you lie
Love the way you lie
Oh I love the way you lie
Now there's gravel in our voices
Glass is shattered from the fight
In this tug of war you'll always win
Even when I'm right
'Cause you feed me fables from your head
With violent words and empty threats
And it's sick that all these battles are what keeps me satisfied
Just gonna stand there and watch me burn
Well that's alright because I like the way it hurts
Just gonna stand there and hear me cry
Well that's alright because I love the way you lie
Love the way you lie
Oh I love the way you lie
Oh yeah
So maybe I'm a masochist
I try to run
But I don't wanna ever leave
Till the walls are going up in smoke
With all our memories
This morning
You wake a sun ray hits your face
Smeared make-up as we lay in the wake of destruction
Hush baby
Speak softly
Tell me your awfully sorry
That you pushed me into the coffee table last night so I can push you off me
Try and touch me so I can scream at you not to touch me
Run out the room and I'll follow you like a lost puppy
Baby without you I'm nothing
I'm so lost
Hug me then tell me how ugly I am
But that you'll always love me
Then after that shove me
In the aftermath of the destructive path that we're on
Two psychopaths but we know that no matter how many knives we put in each other's backs
That we'll have each other's backs
'Cause we're that lucky
Together we move mountains
Let's not make mountains out of mole hills
You hit me twice yeah but who's countin'?
I may of hit you three times, I'm startin' to lose count
But together we'll live forever, we found the youth fountain
Our love is crazy, we're nuts
But I refuse counseling
This house is too huge if you move out I'll burn all two-thousand square feet of it to the ground
Ain't s**t you can do about it
'Cause with you I'm in my f**king mind, without you I'm out it
Just gonna stand there and watch me burn
Well that's alright because I like the way it hurts
Just gonna stand there and hear me cry
Well that's alright because I love the way you lie
Love the way you lie
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
