Satt och tänkte häromdagen på människor som ska fejka och spela på något som egentligen inte finns där.. Varför ska man spela jätte lycklig och låtsas som att världen är helt underbar när alla vet att under fasaden ligger bitarna i mängder.
Jag är ofta glad.. Tycker jag själv iallafall! Brukar hävda hur mycket jag älskar livet och försöka se det positiva i varje dag. Är inte alltid jag lyckas och jag har mina dagar.. speciellt på sistonde då jag faktiskt inte ens har orkat försöka då glädjen kanske inte har infunnit sig. Men jag fejkar aldrig lycka! Mår jag dåligt då kommer du att se det på mig.
Är det så fel att låta människor se att man bara är mänsklig?! Att man faktiskt kan må dåligt?! Om något så tycker jag att det visar på styrka, på mod! Det är inte alltid lätt att släppa in människor när inpå.. men man måste försöka.. Du måste våga för att vinna! Annars slutar det med att man sitter där själv med sin påhittade lycka och fasad.
Life changes every minute of every day.
You lose friends... You gain friends....
You realize your friend wasn’t ever really your friend, and that person you used to hate can make a really good friend.
You look for love... You find love... You lose love...
You realize all long that you’ve been loved.
You laugh... You cry... You laugh so hard that you cry...
You do this, you do that.
You really wish you hadn’t done that.
You then learn from that and are glad that you did.
You have your ups... You have your downs...
You see good movies... You see bad movies...
You wonder if your life is just one big movie.
You look at others and wish you were them.
You then realize who they are and are glad that you’re you.
You love life... You hate life...
In the end you just find yourself happy to be living life, no matter what’s thrown at you.
0 Era tankar:
Skicka en kommentar