Its just my imagination..

Hur kan jag ibland fortfarande tro att de är du som kommer att möta mig vid
dörren när jag kommer hem..
Hur kan jag fortfarande höra dina steg utanför min dörr när jag vet att de är omöjligt..
Hur kan jag fortfaarnde känna din närhet när du inte längre finns här..
Kanske finns du här fast man inte kan se dig..
Ibland ser jag dig i honom vissa gester, blickar eller något som han gör påminner mig om dig..
Hur kan de fortfarande finnas dagar då sorgen bara sköljer över mig
om en våg som inte går att stoppa...
Jag kan fortfarande känna din närhet och tröst när jag är ledsen.
Ditt skydd när jag är rädd.

Kommer för alltid att minnas och sakna dig..