Vänskapen som gick förlorad

Satt och funderade idag på allt som hänt vad gäller kärleken i mitt liv.
Och många av er tror nog att jag fortfarande är kär i "Bebisen" men grejen är att de är jag inte. Kommer jag alltid att älska honom?
Ja men inte på det sättet som får två människor att dela ett liv med varandra.
Jag saknar inte kärleken vi delade utan vänskapen vi hade.
Det var en vänskap som jag värdesatte högt.
Du kände mig som ingen annan..
Och de är tråkigt att vi inte har den vänskapen kvar.
Vet att de är svårt att ha en vänskap med dig pga allt som hänt
men någon gång skulle de vara kul att bara höra av dig,
veta om du ens lever.
Det fanns en tid i våra liv då vi kanske inte helt hade släppt taget om varandra men nu har jag äntligen lyckats..
Kommer alltid att minnas den tid vi hade med ett leende på läpparna, men det är också bara det de är ett minne från ett annat liv där två människor drömde och trodde på en framtid tillsammans.

A dream is a wish the heart makes,
And our hearts have changed their minds