When you feel left in the dark..

Känner en oro, en rastlöshet i själen som inte riktigt vill försvinna. Vad den beror på har jag ingen aning om.. Lyckan är ju total just nu så varför måste oron ligga där och nagga på min rosa tillvaro?!

Känner att allt är förändrat men ändå desamma. Kanske är det lika bra, sämre eller bättre än förut.. Men oron säger mig att vågskålen har tippat över till det sämre. Vet inte när allt förändrades men förändringen ligger i luften och trycker på.

När blev min lycka något som sticker folk i ögonen?! Jag har varit glad för alla andra när era liv har gått bra utan minsta uns avundsjuka eller bittra tankar. Men nu känns det inte som att alla gör samma sak för mig. Tycker att jag är riktigt bra på att jonglera alla måsten och saker man vill göra, personer man vill umgås med. Pratade med A om det igår och det är nog faktiskt inte bara jag som tycker det så varför stör sig folk?!

Sen har vi det andra irritationsobjektet i mitt liv just nu, S! Varför ska du alltid dyka upp när saker går som bäst?! Varför kan du inte bara låta mig vara ifred och sluta försöka förstöra det som betyder något?! Förstår du inte att du inte längre har en plats i mitt liv... Finns inget rum för dig i mitt hjärta, inte ens i mina tankar. Du är ett fint minne från en annan tid, ett annat liv. Dörren är stängd, låst och nyckeln iväg slängd. Ge upp!