Friend or Foe..

Hur gör man när man sitter mitt uppe i smeten.
Skulle gå genom eld för mina vänner, men tydligen är det bara jag som känner så.
Varför pressa människor att göra något de inte vill eller kan stå för.
Känns som att jag blev boven i dramat för att jag följer mitt hjärta och vad jag står för.
Vänner litar man på och säger de en sak så tror man dem, iallafall om man frågar dom rätt ut och de säger att något inte är som de verkar. Skenet kan bedra men inte när de gäller sånt här.
Tror inte att mina vänner skulle ljuga mig rätt upp i ansiktet.
Om de är sådana vänner ni har så kanske ni borde byta vänner!

Problemet kanske inte ligger i vad man hör utan snarare i att om man hör något som handlar om en själv och folk som står en nära, kanske man ska ta och ställa den personen mot väggen och inte stå där i bakgrunden och bara gå runt och må dåligt istället för att ta reda på sanningen.
Förstår du inte, de handlar om ditt liv!
Ett liv som du byggt upp, vill du då inte att stommen ska vara stadig istället för att låta osäkerhet och rädsla förstöra de du med omsorg kämpat för att uppnå.

Man kan tro mycket om folket men vissa gränser crossar man inte över..

Tanken var att jag inte skulle stressa över något annat än morgondagen.
Istället ligger jag här sömnlös och har alldeles för mycket tankar som inte går att få bort.
Hur ska jag lyckas somna när de bara snurrar där uppe och jag inte finner en enda vrå av lugn och ro?
Kommer vara helt slut imorn, glömmer säkert hälften av det jag måste fråga..
Hade behövt fundera över mina egna problem, men nej så blev inte fallet. Istället fick jag andras problem på halsen, just den dagen då jag verkligen inte har tid eller ork att ens tänka..

Broken like shattered glass