Guess you disappeard...

Ibland får jag en känsla som bara sköljer över mig.. Som en våg som bara blir större och större och är omöjlig att stoppa. Spelar ingen roll vad jag gör eller vem jag är med, den kommer ändå.
Ensamheten!

Just vid dom tillfällena spelar det ingen roll vad folk säger eller gör, för det känns som det bleknar bort som skuggor i ett allt mörkare rum.

Känner mig avskärmad från allt och alla, som att ingen bryr sig eller ens hör.. Det är inget jag någonsin berättat för någon, vill inte att det ska tas personligt för det är det inte. Det är bara en grej som finns där, är en del av mig.

Nej nu blev det lite deprimerande, låter som jag sitter hemma för mig själv och gömmer mig från världen. Men det gör jag verkligen inte! Gillar mitt liv och ensamheten är något jag värdesätter högt.

De stunder då man kan sitta ensam med sina tankar och bara vara, kanske lyssna på just den där speciella låten som pratar med ditt inre, eller läsa en bra bok och svepas med in i en annan värld där allt är möjligt.

Time for sleeping and drift into the world of dreams!