Dont't feel it anymore..

Är det bara jag som får för mig ibland att världen är emot mig?
Är det bara jag som sitter hemma och funderar på om jag gjort något fel, då folket runtomkring bara snäser och det känns som man inte längre tillhör?

Ibland får jag den känslan som bara sköljer över mig..
Att jag gjort något som ni uppfattade som fel eller blev stött av, fast jag vet att det inte finns något som jag kan ändra då jag bara varit mig själv.

Känns som att man försöker ge allt när det gäller de som finns i mitt hjärta, men man får inte något tillbaka..

Har ni någonsin frågat hur allt är nu? Om jag mår bättre? Om min lycka kanske bara är en fasad för att försöka visa världen att jag är oförstörbar, att jag klarar allt...

Ska inte ni som säger att ni älskar mig se, genom den fasaden som jag ser igenom eran? Eller är allt bara önsketänkande från min sida?

Hur vill ni att jag ska kunna förstå då det enda jag får tillbaka är ett "Mitt liv är så mycket jobbigare än ditt"

Om ni inte ens bryr er om att fråga hur mitt liv är, hur kan du då vara så säker på att ditt liv är värre. Alla människor har sina problem, men ska jag finnas där och hjälpa er när ni inte ens bryr er om mina, eller ens uppskattar mina försök till att liva upp när ni är nere.

You're not the only one with problems,
You are not the only one thats allowed to be down!