Varför tar det två sekunder efter att jag har läst ditt namn på mobilskärmen innan saknaden sköljer över mig? Som en växande våg som bara blir starkare och starkare!
Inte så mycket saknaden av oss utan mer saknaden av dig och den vän du är för mig, eller kanske borde jag säga var..
Saknar att prata med dig ibland, berätta om min dag och ditt sätt att alltid se allt från den bättre sidan. Hur du muntrar upp mig när jag är ledsen och att du alltid lyckas säga de rätta sakerna även om det ibland är helt fel sak att säga, så hjälper det ändå.
Du var den människan som kände mig bäst, som visste allt om mig. Den personen som bara behövde kasta en blick och kunde med det läsa av vad jag kände, vad jag tänkte på.
Saknar inte oss utan jag saknar min vän! Vet att vi förstörde våra chanser att kunna vara vänner, vi har bara oss själva att skylla på. Men saknaden finns där ändå, saknaden efter min vän...
0 Era tankar:
Skicka en kommentar